Huvudvärk!
Blä. Denna dag som började så bra med sovmorgon och allt. Började 10.30. Kom till jobbet och allt är kaos. Jag minns ett tillfälle speciellt. En dam/tant/kärring som ville att jag skulle stämpla in hennes räkningar till högkostnadskortet.. Jag ringde, som vi måste, men får höra att de inte fått in någon betalning på den senaste.
Jippie kände jag direkt. (Alltså sarkasm för den som inte förstod ;P) Nu ska jag framföra detta till henne. Och hon blev så arg. Och hon började:
"Nej, hon har fel. Du får ringa igen. Jag litar inte på det. Det är hon bakom datorn som inte kan sitt jobb." och hon förtsätter:
"Det förstår du väl själv, att de måste sett fel. Jag har ju rätt."
Jag försökte förklara att jag gjort vad jag kan. Jag kan inte ändra det dom sagt. Om hon ville kunde jag ringa senare eller så fick hon själv ringa och klaga för det tänkte inte jag göra.
"Men ring nu då!"
Hon gick iväg och ringde men kom snart tillbaka och skällde ännu mer.
"Jag ger mig inte förens jag får det instämplat. Jag vet att jag har rätt!"
Men va fan vill hon att jag ska göra?
Tillslut började hon med nåt helt annat. Påhopp på mig!
"Du får väl säga ifrån då! När dom säger så, du fattar väl själv? Ingen av er vågar ju skälla på varann. Du får ju inte låta dom göra si och så.." Hon försökte liksom tala om för mig att jag inte dög och att jag behövde ändra mig, lära mig en läxa. Men tänkte säga till henne att ifall det är något jag behöver lära mig om mitt sätt att göra saker, som hur jag uppför mig så har jag redan två föräldrar och dessutom andra vuxna i min närhet som kan lära mig, som dessutom har lite vett i skallen! Jag sa dock inte det. Tyvärr.
Jag minns inte allt hon sa för jag blev så himla ledsen inombords att jag började skaka. I rättan tid kom både en sköterska och en sekreterare och hjälpte mig. Dom sa åt henne på skarpen så hon gick.
Jag vill så gärna minnas vad hon sa som fick det att gå över gränsen men minns inte. Kanske är bra?
För fan folk. Tänk er för, sluta vara så sjukt oförstående och elaka. Jag är en människa med känslor också inte bara en ung tjej som står bakom en disk.
Jippie kände jag direkt. (Alltså sarkasm för den som inte förstod ;P) Nu ska jag framföra detta till henne. Och hon blev så arg. Och hon började:
"Nej, hon har fel. Du får ringa igen. Jag litar inte på det. Det är hon bakom datorn som inte kan sitt jobb." och hon förtsätter:
"Det förstår du väl själv, att de måste sett fel. Jag har ju rätt."
Jag försökte förklara att jag gjort vad jag kan. Jag kan inte ändra det dom sagt. Om hon ville kunde jag ringa senare eller så fick hon själv ringa och klaga för det tänkte inte jag göra.
"Men ring nu då!"
Hon gick iväg och ringde men kom snart tillbaka och skällde ännu mer.
"Jag ger mig inte förens jag får det instämplat. Jag vet att jag har rätt!"
Men va fan vill hon att jag ska göra?
Tillslut började hon med nåt helt annat. Påhopp på mig!
"Du får väl säga ifrån då! När dom säger så, du fattar väl själv? Ingen av er vågar ju skälla på varann. Du får ju inte låta dom göra si och så.." Hon försökte liksom tala om för mig att jag inte dög och att jag behövde ändra mig, lära mig en läxa. Men tänkte säga till henne att ifall det är något jag behöver lära mig om mitt sätt att göra saker, som hur jag uppför mig så har jag redan två föräldrar och dessutom andra vuxna i min närhet som kan lära mig, som dessutom har lite vett i skallen! Jag sa dock inte det. Tyvärr.
Jag minns inte allt hon sa för jag blev så himla ledsen inombords att jag började skaka. I rättan tid kom både en sköterska och en sekreterare och hjälpte mig. Dom sa åt henne på skarpen så hon gick.
Jag vill så gärna minnas vad hon sa som fick det att gå över gränsen men minns inte. Kanske är bra?
För fan folk. Tänk er för, sluta vara så sjukt oförstående och elaka. Jag är en människa med känslor också inte bara en ung tjej som står bakom en disk.
Kommentarer
Trackback
