ツ S a n d r a

Jag ligger som förstelnad i sängen. Blundar. Jag hör tunga steg ta sig nerför trappen och mot mig. Hör stegen komma närmare och närmare.

Men jag är ju ensam hemma! Vem är det som är här? Jag försöker öppna ögonen men de förblir stängda. Hjärtat pumpar för jag inser att det kommer bli otäckt. Försöker panikartat öppna ögonen igen men ögonlocken är så tunga att de verkligen inte går att öppna dem. Försöker vifta med händer och armar men känner att jag ligger kvar som innan. Jag kan inte röra mig.

Jag hör ett elakt skratt bredvid mig. En mansröst säger åt mig att inte kämpa emot.

Jag gråter.

-
-
-
-
-
-
-
-
-

Och så vaknar jag. Och jag gråter.