ツ S a n d r a

... på promenad hem från Henke. Linda och Robin däckade där så får gå hem själv. En kille går och släpar på en vagn, ser ut att vara ungefär lika gammal som mig. Han ler stort och vill skaka hand med mig.

Alltså, klockan var typ 04:30. Halv fem på morgonen liksom. Nej, tack. Promenerar vidare. "Öh, tjejen vad heter du?", frågar han precis när jag är bredvid honom. Jag är ju så jävla ärlig så säger mitt riktiga namn... (påminnelse till mig själv att komma på ett "stage name" till exakt såna här situationer.) Han undrar vart jag ska någonstans och tycker jag ska följa med honom.

Jag går vidare. Livrädd att han ska följa efter mig. Mobilen i stenhårt grepp i fickan.

"Säg vart du bor så kan jag komma och hälsa på dig sen..."

Eh, va? nej. Du får inte veta var jag bor, tänker jag för mig själv. Men säger bara "Nejdu..." och jäktade fram så fort jag bara kunde på mina, för mig, jättehöga klackstövlar. (Heter det så? :P)

Hela vägen hem vände jag mig om stup i sekunden. Minsta lilla ljud fick mitt hjärta att slå extraslag och mina ögon att spärras upp. När jag gick in i min port var jag tvungen att se mig om, som om jag gick över gatan, bara för att se så han inte var efter mig.. och så dubbelkollade jag att porten var stängd efter mig.

Jag vet inte om jag överdriver... men tycker ändå det är bättre att vara på den säkra sidan. Egentligen skulle jag väl kanske sovit kvar hos Henke som de andra men jag ville verkligen hem till min säng.

Well well.. det blev en lång förklaring på en liten händelse. Tyckte bara det var så himla typiskt. Men nu ska jag faktiskt sova.. tänkte jag skulle komma upp innan två imorn. Ring gärna och väck mig, om någon läser detta.
Pusshej ♥