Jag klättrar upp för stegen, ett s

0-4a6720e92eafb49e9dfe5c9d8fd71805.png

Jag klättrar upp för stegen, ett steg i taget. Det går långsamt upp.
När jag kommit halvvägs halkar jag och faller ner. Klättrar upp igen.
Något får mig att falla igen. Jag får ont. Borde ge upp men jag försöker ännu en gång.
Kommer nästan enda upp den här gången. Jag kan nästan ta på lyckan jag känner. Men något får mig att falla igen. Frågan är om man ska börja klättra på nytt nu eller om man ska stanna här nere.

(Bilden är tagen i början av januari)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0