ツ S a n d r a

Vet ni vad jag hatar?

Ni vet när man blir helt toksugen på O'boy och man känner att man skulle kunna gå över eld för att få ett glas? Inte? nehe..
Men i alla fall..
Man känner att man bara MÅSTE ha ett glas.

Så går man till kylskåpet och inser att man bara har pyttelite mjölk kvar. Så lite att det räcker till ett halvt glas ungefär. Men det är ändå så pass mycket att man blir helt nöjd och känner att man kanske överlever det här ändå. Bara man får den där lilla dosen av O'boy.

Man häller upp mjölken i ett glas, tar fram o'boypulvret och en sked. Man blir lite svettig när man tänker på att man nu inte får misslyckas med doseringen. Ett gram för mycket pulver kommer resultera i helt odrickbar O'boy.

Man häller i lite grann till en början. Väntar otåligt på att pulvret skall sjunka till botten. Rör om med skeden. Granskar noga. Nej, lite mer pulver. Samma procedur igen. Lite mer pulver. Lite mer pulver. Lite mer pulver.

Nu till smaktestet. Det mest kritiska i hela göra-O'boy-proceduren. Det är nu man antingen skriker av lycka eller gråter av olycka.

Och det är det här jag hatar, för jag lyckas tamejfan alltid ha i för mycket pulver. Att man aldrig lär sig!