jul för mig.

förresten, den där julstämningen.. när infinner sig den? Jag tror inte jag känt riktig julkänsla sen jag var en liten knodd på typ tio bast.

Jag minns faktiskt ett par saker lite extra speciellt. En gång till exempel. Det var hemma hos mamma någon natt innan julafton. Jag var i den där åldern då allt var pirrigt. Inga problem i världen hade jag. Hade bara en sak att koncentrera mig på just då, och det var julafton. Vi bodde i en etagelägenhet med kök på nedervåningen och mitt sovrum på övervåningen. Det betydde att när jag låg där i min säng för att sova så låg jag tillräckligt nära för att höra allt prassel från presentpappret och deras viskningar för att inte väcka oss barn. Otur tyckte jag då var att jag inte hörde exakt vad de sa. Eller, jag hörde inte alls. Jag hörde bara viskviskvisk. Jag smög upp och la mig på mage på golvet och stoppade ner huvuder för översta trappsteget för att försöka få en liten liten glimt av det som förigick i köket. Men jag såg ingenting.
Fick snällt smyga tillbaka till sängen och invänta julafton som alla andra.

Den spänningen kan jag sakna ibland. Men kärlek är inte alla de julklappar vi fick, utan snarare all den värme och kärlek som var så tjock att man nästan kunde sträcka ut handen och ta på den. Det är jul egentligen. Det är jul för mig idag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0