22:e bilden: En bild på en tid du saknar.


Jag saknar min lilla Baileys hela tiden. Jag saknar tiden när vi bodde i Kumla. När jag valde honom så var han den blygaste och antagligen den som var längst ner i rang i syskonskaran. När han kom hem till mig var han superblyg i början men sen allt eftersom så fick han förtroende för mig och vågade lita på mig. Jag blir helt tårögd bara jag tänker på det. :') Minns speciellt när han låg gömd halvt under ett täcke och jag kom fram till honom. Hans första reaktion var att fly för livet men jag pratade lugnt med honom och det hela slutade med att han spann högt och la tassen på min näsa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0