tjugo sekunder
Nu har det börjat dra igång ordentligt med folk på jobbet vilket har gjort att jag börjar tänka effektivt när jag jobbar. Jag vill göra allt så fort som möjligt.
När det blir långa köer så vill jag hjälpa så många som möjligt under kortast möjliga tid. Liksom för att folk inte ska behöva stå i kö i tio minuter, så deras glass hinner smälta eller deras dricka bli ljummen. Jag vill inte att folk gå ut ur butiken för det är lång kö.
När någon betalar med kort betyder det att jag har cirka tjugo sekunder av "dötid". Alltså när kunden ska slå kod och kortet ska kopplas upp mot bank och ge godkännande och allt sånt. Det är då man passar på. Man tänker nu. Nu jävar hinner jag springa in och hämta mjukglassmix. Eller nu kan jag lägga upp mer korv. Jaha, den var slut. Nu hinner jag inte in och hämta mer, får vänta tills nästa gång någon betalar med kort. Så får man planera alla sekundrar.
Det som går fortast är när folk betalar kontant. Det bästa är folk som kommer fram med jämna pengar. Ofta tänker jag att "han/hon jobbar nog i kassa själv". Det är skillnad på folk och folk ska jag be att få tala om.
Såhär tänker jag.
De som jobbar i kassa själv kommer fram och vet precis vad de ska ha. De säger det utan att jag behöver ställa några frågor tillbaka. De läser på skylten som står bredvid mig med all info de behöver veta.
De som inte jobbar i kassa själv kommer fram och jag får fråga allt. Tex. bägare eller våffla? Någon topping på? Sen får jag säga alla sorters topping vi har. Och även svara nej på frågan om vi har strössel.
De som jobbar i kassa själv kommer fram med så jämna pengar som möjligt. De har vecklat ut sedlar och mynt lägger de i min framsträckta hand.
De som inte jobbar i kassa själv kommer fram med plånboken fortfarande i väskan/bakfickan. När de väl fiskat upp den så sträcker de fram en hundring som är så ihopvikt att man inte ens ser att det är en hundring och säger "du, jag har nog fyra kronor". Mynten lägger de på disken bredvid min framsträckta hand.
När det blir långa köer så vill jag hjälpa så många som möjligt under kortast möjliga tid. Liksom för att folk inte ska behöva stå i kö i tio minuter, så deras glass hinner smälta eller deras dricka bli ljummen. Jag vill inte att folk gå ut ur butiken för det är lång kö.
När någon betalar med kort betyder det att jag har cirka tjugo sekunder av "dötid". Alltså när kunden ska slå kod och kortet ska kopplas upp mot bank och ge godkännande och allt sånt. Det är då man passar på. Man tänker nu. Nu jävar hinner jag springa in och hämta mjukglassmix. Eller nu kan jag lägga upp mer korv. Jaha, den var slut. Nu hinner jag inte in och hämta mer, får vänta tills nästa gång någon betalar med kort. Så får man planera alla sekundrar.
Det som går fortast är när folk betalar kontant. Det bästa är folk som kommer fram med jämna pengar. Ofta tänker jag att "han/hon jobbar nog i kassa själv". Det är skillnad på folk och folk ska jag be att få tala om.
Såhär tänker jag.
De som jobbar i kassa själv kommer fram och vet precis vad de ska ha. De säger det utan att jag behöver ställa några frågor tillbaka. De läser på skylten som står bredvid mig med all info de behöver veta.
De som inte jobbar i kassa själv kommer fram och jag får fråga allt. Tex. bägare eller våffla? Någon topping på? Sen får jag säga alla sorters topping vi har. Och även svara nej på frågan om vi har strössel.
De som jobbar i kassa själv kommer fram med så jämna pengar som möjligt. De har vecklat ut sedlar och mynt lägger de i min framsträckta hand.
De som inte jobbar i kassa själv kommer fram med plånboken fortfarande i väskan/bakfickan. När de väl fiskat upp den så sträcker de fram en hundring som är så ihopvikt att man inte ens ser att det är en hundring och säger "du, jag har nog fyra kronor". Mynten lägger de på disken bredvid min framsträckta hand.
Kommentarer
Trackback
