nytt jävla år.

så jävla kul att allt är skit. imorn är inte jag kvar. jag flyttade. för vad? allt är borta. alla vänner. jag är helt ensam. ingen bryr sig, ärligt. min pojkvän behandlar mig som jävla skit och jag vill inte finnas kvar längre. jag orkar inte mer alls. jag vill bara bort. så ha ett så jävla bra nytt år. jag finns inte längre. hejdå.



Allvarligt. jag funderar på att lägga ner hela den här grejen. jag orkar inte mer. på riktigt, JAG ORKAR INTE MER!
Min pojkvän sitter bredvid mig och sover. han deckade. Precis som vanligt!!!! Jag är så jävla trött på det här.
 
Finns jag?
Märker folk av mig?
Existerar jag?
Bryr sig folk om min åsikt?
Bryr sig folk om det jag säger?
Lyssnar folk ens på det jag säger?
Hör folk när jag pratar, eller är det bara tomma ord som flyger runt?

På riktigt, jag har tänkt det så många gånger men aldrig så allvarligt som nu. När jag var ung, yngre, så försökte jag på rikgit. Men hade inte riktigt modet att genomföra det. Men nu känns det annorlunda. Jag orkar inte. Jag vill bara bort.

Jag är dödskär i den pojke jag lämade allt för att få leva mitt liv med. Grejen är att han inte visar något som helst jävla intresse för mig. Bara ord, "jag älskar dig, seriöst, jag älskar dig" och en puss på kinden. Men sen då? Händer det inget mer? Bara för att han pussar mig på kinden och säger att han älskar mig, betyder det att han annars kan bete sig som ett as mot mig. Betyder det att han kan hånskratta åt det jag säger och säga saker som; "du skämmer ut dig"???? Ska detta få mig att känna mig bra?? Ska detta få mig att älska mig själv mer?

Han sitter precis bredvid mig. Sover, snarkar och är allmänt borta. Han reagerar inte ens på sitt eget namn.
Klockan slog nu tolv för över 30 min sen och vad gjorde jag? Jo jag satt på köksgovet och grät. Satt där med mobilen i handen och grät. Försökte desperat skicka ett sms till en vän, en gammal vän, i hopp om att hon kanske skulle bry sig. Precis, alla andra på jorden gjorde ju samma sak, precis som jag, försökte skicka ett desperat jävla sms till en vän och önska gott nytt år. Och önska att nästa år blir så jävla mycket bättre än detta.

Jo. säkert tycker folk att jag är patetisk. Och det är jag säkert också. Så låt mig vara det. Jag skriver ner exakt det jag tänker just nu. Varenda liten grej.. och det är faktiskt skönt. Skönt att få skriva ner alla tankar innan jag får översvämning i hjärnan. För det får jag snart! Min pojkvän, jag försöker prata med honom ofta, oftast utan något svar. Eller, ibland kan man få ett "mm eller ett Mhmm, som svar.. Jag tänker bara: kan du inte bara lossas att du lysnnar på vad jag säger? Eller lyssna på riktigt? Eller är det jag säger så jävla oviktigt??

Noll, noll, noll.
Jag är värd, NOLL!

Jag är konstig, jag försöker, jag gör mitt bästa. Det räcker inte. Hela tiden klagomål. Från min pojkvän, från jobbet, från familjen. "a, men det är bara att kämpa lite till. Så illa kan det inte vara" "a, men du får hitta ett annat jobb". Ja, men hur jävla lätt är det då? Jag hade bara jävla tur när jag fick mitt jobb. Och nu har jag fast jobb och tänker fan inte bara försvinna från det! Jag stannar där och får magsår.

Jag hör inte hemma någonstanns. Jag är så vilsen. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vill någon guida mig? Hjälp mig, någon, snälla! För jag orkar inte mer. Jag vill bara lägga mig ner och försvinna. Glömma alla bekymmer och inte tänka alls. Bara försvinna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0