ツ S a n d r a

Sedan i torsdags förra veckan så har jag tänkt på en sak. Jag har tänkt på det hela tiden i stort sett. Det har varit det första jag tänkt på när jag vaknat och det sista jag tänkt på innan jag somnat. Så fort inte mina tankar varit upptaget med annat så har jag tänkt på detta.

Vad undrar ni nu, kanske.

Ska försöka förklara. Det kommer nog bli en lång text men ska försöka hålla det så kort som jag bara kan.

Ni minns kanske förra torsdagen, då dagen började skit och jag gick för att prata med jobbet och hade en konstig känsla i magen? Annars kan ni trycka på länkarna för att kolla.

Annars kommer här lite snabbinfo om det som skett innan: 091015 jobbade jag första dagen. Fram till 091021 arbetar jag som vanligt, dock väääldigt många timmar om dagen, men den 21 så exploderar två glas som jag ska ta isär och skär upp min handled. Jag får åka till sjukhuset och sy sju stygn i höger handled. Dagen efter jobbar jag igen. Först i kassan - vilket var ok men sen i disken vilket INTE var ok pga inflammationsrisk.
Dagen efter ringer jag och säger att jag inte kan jobba.
Dagen efter det ringer jag igen och ber någon ringa mig. Ingen ringer tillbaka.
Måndagen efter det ringar jag igen och frågar vad som händer. Sen på torsdagen gick jag dit för att prata med dom..och det är där min berättelse börjar.

Jag satt där på jobbet och väntade rätt länge. Över en och en halv timma. Chefen var på Axfood och skulle vara tillbaka "snart". När jag började tröttna och precis höll på att ta på mig jackan för att gå så kommer chefens syster fram till mig och säger att hon vill prata med mig. Så jag sätter mig ner igen och väntar på henne. Dröjer ytterligare ca 20 minuter innan hon kommer. Hon ska ut och röka så vi sätter oss utanför och hon börjar prata.
(när hon sa det där att hon ville prata med mig så anade jag onåd och startade videoinspelning, som spelade in hela vårat samtal i hemlighet)
Hur som helst. Hon började: "Varje gång Du, *** och *** har jobbat så har det saknats pengar." Jag blev väldigt förvånad över det hon nyss spytt ur sig då jag trodde hon skulle säga att jag inte fick jobba kvar eller liknande, så jag tittade på henne och sa frågande: "Okej?"
Hon pratade och pratade.. jag frågade henne hur mycket pengar det gällde och hon svarade att det rörde sig om omkring 10 500 kronor.
Här börjar jag bli riktigt ledsen men lyckas ändå hålla en "normal" konversation med henne. Jag sa att jag vet att jag slagit in fel i kassan men det har rört sig om två- trehundra - max. Hon tyckte att, visst kan man slå fel, men det gör man bara två eller tre gånger. (Men mer gånger än så har jag inte slagit fel heller..!)

Angående felslag i kassan måste jag få säga detta: att jag fick en snabbgenomgång om hur kassan fungerde en gång och efter det gjorde jag några fel men då sa jag till på en gång. Och chefen sa att han åtgärdade de fel jag gjort.
Men, jag tror inte alla de pengar som saknades berodde på alla felslag som gjorts utan jag tror någon annan stulit pengar därifrån. Lite varje dag.

Samtalet där ute fortsatte. Tjejen (som för övrigt är ägarnas syster) sa till mig att vad hon fått erfara av sånt här så är det alltid någon ur servisen som stulit pengarna och sa att de pengar som saknades skulle dras från mitt och de andras två konton.
Här blev jag riktigt upprörd och hade riktigt svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag sa att så får man inte alls göra, så går det inte alls till.
Tjejen sa att hon hade pratat med facket och de hade "godkänt" att det är så man gör.
Då gick jag därifrån. Tänkte jag skulle ringa farmor och fråga henne om det verkligen är så det går till.

Jag skickade ett sms till mitt ex svärmor och frågade henne om de får göra så, för hon är fackligt ombud på sitt jobb. Hon svarade att de inte får göra så utan några bevis.

När farmor svarar bryter jag ihop. Farmor hör knappt vad jag säger men hon förstår ändå till slut och säger åt mig att gå direkt till polisen och polisanmäla allt detta. Jag går dit, bryter ihop i deras reception och får komma in i ett rum bakom. Får prata med en väldigt förstående tjej som ger mig lite råd och förklarar vad som kan hända. Hon  säger  att  jag  inte  har  något  jag  kan  polisanmäla  än,  men  om  dom  är  seriösa  med  detta  så  ska  dom  polisanmäla  mig.  Och  polisanmäler  dom  mig  så  polisanmäler  jag  dom  för  falska anklagelser.  (det hette nog något annat.. minns bara inte vad)  Polisen  säger  att  de  inte  får  dra  saknade  pengar  på  min  lön  utan  bevis  på  att  jag  stulit  några  pengar.
Detta samtal gör mig lite lugnare. Jag går därifrån och ringer pappa (som jag pratat med på vägen till polisstationen och som var på väg in för att vara mitt stöd) Vi bestämmer att mötas utanför mitt jobb. På vägen dit ringer jag mamma, bryter ihop igen. Mamma säger åt mig att gå till polisen men jag förklarar att jag redan varit där och de inte kan göra något, än.

Jag möter upp pappa utanför restaurangen, nu har jag slutat gråta och försöker samla mod för att gå in i restaurangen och säga allt det polisen nyss sagt till mig. Skriver ett helt tal i hjärnan som jag planerar att säga till dom.
Tjejen jag pratade med innan har hunnit sluta arbetet och istället är ena chefen där. Han visar oss ner i källaren till deras kontor och börjar prata. Han säger först samma som hans syster sa till mig innan. "att vad han fått erfara så är det alltid servitrisen som är ansvaret till att det saknas pengar och att man alltid brukar dra de saknade pengarna från servitrisens lön." Jag sa att det inte är så man gör...men han fortsätter och säger "Men eftersom du jobbat så få timmar (59,5) så kommer vi inte dra något från dig."
Jag säger att det är bra att jag får min lön men fortsätter och säger att man inte får göra så.

Aja, han säger jag ska få hela min lön i alla fall, och det är jag nöjd med. Pappa är med hela tiden och hör honom lova detta. Hela mitt tal som jag förberedde utanför tappar jag bort någonstans. Pappa fyller i det jag glömt säga, att om de är seriösa med det påstående de kom med innan så skulle de polisanmäla mig och då anmäler jag dom. Samtidigt försvarar han mig och säger flera gånger att han vet att jag aldrig någonsin skulle kunna stjäla något.
Chefen säger jag ska få lön enligt kollektivavtal och att när jag får hem lönespecifikationen så får jag även hem papper på att jag jobbat där.
Vi tar i hand och går därifrån.

Alltså, hela den här soppan gör så jävla ont i mig. Det gör så jävla ont att få dom anklagelserna mot sig för det känns som att jag inte har någonting att säga till om. De tror säkert att det är jag som stulit pengarna för alla andra utom kockarna är släkt med varandra på ett eller annat sätt. Såklart tror de inte att det är någon i familjen som stulit pengarna, och då är det så jävla lätt att anklaga den enda utomstående, dvs mig. Det gör ont för det känns som allt folk säger pikas på det som hänt. Det känns som att allt som sägs pikas på att jag är en tjuv, men jag vet att jag inte är en. Men det gör ont att de inte tror mig. Det känns som att folk kollar mina händer extra noga när jag är nära pengar för att kolla så jag inte tar något. Jag inbillar mig säkert, men det är ändå så jag upplever det.

Om vi ser det så här, jag var så jävla glad över att äntligen få jobba. Jag jobbade dubbelpass varje dag som de bad mig jobba. Allt det gjorde jag för att jag ville ha en större chans att sen få ett "riktigt" jobb där. Fem dagar i veckan, som en vanlig människa.
Varför skulle jag då ta pengar? Varför skulle jag göra det över huvud taget? Svaret är att jag aldrig skulle kunna göra en sån sak. Aldrig någonsin.

På kvällen kom mamma, Kim och William hit och höll mig sällskap. Jag upptäckte att jag missat att någon ringt mig och ringer tillbaka. Det är den andra tjejen som också fått dessa anklagelser på sig. (Ena chefens tjej) Hon verkade tycka att det var okej att hon skulle få en mycket lägre lön pga det som hänt och la inte ner mycket krut i att klaga över det. En dag på jobbet sa hon till mig att hon inte fick någon lön alls, hon sa boksavligen: "Det är så dom fungerar, utlänningar." Jag tittade på henne och gick bara därifrån. Ville inte diskutera vidare om det hon påbörjat. Under samtalet frågade hon om jag sagt det till chefens dotter, och det hade jag gjort. Så sa ja. Hon sa då att hon inte alls jobbade utan lön. Hon fick visste lön. Jag orkade inte tjaffsa med henne så sa att jag säkert missuppfattat allt då. Men det vet jag att jag inte hade gjort! En sån sak missuppfattar man inte.
Hon berättade att den dagen jag ringt och sagt att jag inte kunde jobba så hade de haft ett möte på jobbet där de tagit upp detta. Utan mig. Hade inte denna tjej sagt det till mig så hade jag inte vetat om detta idag heller. Riktigt fult tycker jag det är, att de har ett möte om någonting som berör mig också, utan att ens tala om det för mig.
Då undrar jag vad som hade hänt om jag inte gått dit till jobbet den torsdagen. De hade ju uppenbarligen inte planerat att höra av sig till mig.

Sen satt jag och räknade lite. 10 500 kronor delat på 3 personer är lika med 3500 kronor och det är ungefär så mycket jag ska ha i lön för de dagarna jag jobbade.

Det finns egentligen tre alternativ på vad som hänt, som jag ser det.

1. Någon har verkligen stulit pengarna.
2. De vill helt enkelt inte betala ut min lön och sa att det saknades så mycket pengar, just för att slippa betala ut.
3. Jag tappade bort nummer tre... skriver in den när jag kommer på den igen!

Oj, ett kort inlägg blev det ju inte men nu vet ni vad det är som hänt. Jag har varit otroligt nere på grund av detta, som ni säkert förstår men vägrar känna mig som jag först gjorde - kränkt och nedtryckt. Jag tänker aldrig mer jobba där. Vill bara ha min lön och sen aldrig mer prata med dom. Så är det gott folk.
Om ni var jag, vad hade ni gjort då? Tycker ni jag reagerade rätt / fel?