Selma spa. Del 2. - 11∙11∙11 ∞

Det blev som sagt middagstid.


Vi skulle inte äta förens klockan tjugoett, så vi satte oss i foajén en liten stund.





Björn hade ringde och reserverade ett "romantiskt bord för två". Våran mat: Förrätt - betestallrik. Varmrätt - röding och potatisterrin. Dessert - Chokladfondant med vaniljglass och hallon.

Under varmrätten ville Björn plötsligt hålla min hand. Vi pratade om hur mycket vi älskar varandra och vad vi betyder för varandra. Plötsligt tog Björn fram en liten ask. Jag tappade andan. Inget annat runt oss existerade och det var helt fantastiskt. Björn frågade mig om jag ville förlova mig med honom. Jag blev helt tårögd och fick inte fram några ord. Jag svarade så högt jag förmådde mig men det svaret hörde han visst inte. Så han frågade nervöst vad svaret blir. Och ja sa högre denna gång: Jaaa! Självklart!

Han sa även att asken mest var en symbol, så ville han att vi skulle bestämma ringar tillsammans sen. Så jag la asken åt sidan och tänkte inte mer på den. Men så frågade Björn mig om jag inte skulle öppna asken. Jag trodde ju att asken var en symbol, men han menade att innehållet var en symbol. Inuti låg det ett halsband med en handgjord berlock där det stod Björn ♥ på. Den var jättefin men har tyvärr inget kort på den än. Ska visa någon dag. :)


Och här sitter han, min fästman. Efter den nervösa stunden och när frågan var ställd och han hade fått sitt svar.
På mig fick vi inget fint kort men jag var i alla fall superlycklig. Jag log så mycket under kvällen att jag fick ont i kinderna.

Så jag och Björn fförlovade oss 11∙11∙11. Jag älskar dig Björn! ♥

Kommentarer
Postat av: Anonym

gulliga ni är <3

kram karin

2011-11-13 @ 16:21:29
Postat av: TinA

Jag blir ju tårögd av bara texten. Vad fint och ett stort GRATTIS till er båda två :')

2011-11-13 @ 16:29:37
URL: http://egoism.blogg.se/
Postat av: Sandra

Karin: Tack så mycket! :D

2011-11-13 @ 16:32:39
URL: http://sanondra.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0