ツ S a n d r a

Privata dagböcker. Såna man skriver för hand, hemma. Jag har blivit uppväxt i en familj där det är nästan kriminellt att läsa någon annans dagbok. Det är liksom en sak man bara inte gör. Det är liksom lika självklart som.. ja, jag vet inte vad.
Hela mitt liv har jag haft mina dagböcker som jag skrivit i, har fortfarande.

Men, nu har jag fått reda på att min dagbok har blivit läst. Och jag känner mig nästan kränkt, faktisk, på nåt sätt. Det känns på nåt sätt som att jag kommer bli galen om jag inte har något ställe där jag kan få ur mig mina allra innersta känslor.
Min dagbok var en trygghet för mig.
Ja, jag vet inte hur jag ska förklara. Det känns bara tråkigt.

Funderar på hur många dagböcker jag har skrivit. Vet inte exakt, men har alla sparade och allt som allt blir det över tio stycken. Kanske femton. Skitsamma..