ツ S a n d r a

Hejpåer!

Minmellanslagsknapphargåttsönder,plusnågraflerknappar.:'(Såjklatråkigt.

adgörmanåtdet?Någonsomet?

 

som tur är kan man ju skriva med skärmtangentbordet, men blir ju såklart jäkligt opepp på att sätta mig och skriva en massa blogginlägg när det tar en halv evighet att skriva en jäkla mening. Så himla trist! Ska print screena så ni får se hur det ser ut:

Hej på er!

 

Jag har lyckats dra på mig jordens jäkla förkylning. Antagligen är det pollenallergi eftersom jag fick likadant året innan och året innan det med. Borde kanske kolla upp det och få någon medicin som fungerar. Tills dess får jag förstöra mina stackars näsborrar ännu mer med mitt kära Otrivin. Som jag använt sen..ehm, typ maj - förra året. :-)

 

/liiiite nässpraysberoende.

 

Men utöver det mår jag bra. Är så jäkla nöjd, för vi har bokat in oss på en Rhodosresa till sommaren. Det är några av vännerna som ska åka, typ de som åkte till Malta. Plus, minus några. Först hade vi bestämt oss för att stanna hemma, men sen bestämde vi att vi FASEN tar och följer med. Ska bli så jäääääkla kul! Längta som fan. Det är bara 52 dagar kvar. Fast dagen är snart slut. Och då är det 51. Och sen går flyget tidigt som fan på morgonen, vilket betyder att vi måste åka hemifrån redan dagen innan. Så egentligen kan man säga att det bara är 50 dagar kvar. Faktiskt.

 

 

På tal om en helt annan sak.. Innan jag börjar skriva på bloggen så känner jag att jag inte har något att skriva om. Men nu när jag börjar skriva så skulle jag nog kunna fylla ett helt collegeblock. Med enbart nonsens dessutom. Får försöka sålla ut. Vad vill ni läsa om?

HAR SÅ MYCKET ATT BERÄTTA känner jag nu. Fast jag har ju inte så mycket att berätta egentligen. Blir som när man träffar en gammal vän, antar jag. Kan inte sluta skriva. Men nu får det räcka för nu.

Puss & kram!

Brev till fjortonåriga jag. (Idé lånad av Hanapee)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej på dig Sandra!

Du ser inte så jättelycklig ut på bilderna och jag vet att du inte heller var det. Jag vet du hade väldigt mycket i dina tankar just vid den åldern. Det var en jobbig tid! Att fylla fjorton år är ganska märkligt ändå. En tid i livet du varken är vuxen eller barn.

 

Men det kommer bli bättre. Det lovar jag! Du kommer lära dig att stå upp för dig själv, när ingen annan gör det. Du kommer lära dig att säga ifrån och du kommer lära dig allt själv. Precis som du vill. Dina nära och kära vill dig bara väl. Jag vet att du vet det innerst inne. Men det skadar inte att både visa och säga det. Det är inte farligt alls egentligen. Fast jag vet att du tror det.

 

Du tror att ingen älskar dig. Och du tror att ingen bryr sig om dig. Men där har du så fel! Framförallt din mamma och pappa älskar dig till skyarna!

 

När du fyller femton ungefär kommer du börja bråka med din pappa väldigt mycket. Han är egentligen bara rädd om dig och har lite svårt att förstå att du inte längre är ett litet barn. Ni kommer vara osams under ett par år men kommer hitta tillbaka till varandra igen. Låt det ta den tid det tar!

 

Runt denna tid kommer du också bli anklagad för saker som inte hänt och kommer vara med om saker som inte alls är okej. Av detta kommer du lära dig att du måste SÄGA IFRÅN! Det är bättre att skrika en gång än att vara tyst för alltid.

 

De killar som försöker med härskarmetoder på dig är inget att ha. Be dom dra åt skogen. Du förtjänar att må bra och framförallt förtjänar du inget mindra än det allra bästa!

Du ska inte "nöja" dig och du ska inte tro att du inte "förtjänar att må bra". Lyssna inte på vad andra säger om dig. Du vet vad som är sant och egentligen är det det enda som betyder något.

 

Du är en sån jäkla bra tjej och kan så himla mycket, vilket du kommer börja inse när du senare börjar gymnasiet. Du kommer att - för alltid oklar anledning - välja hotell och restauranglinjen. Det enda bra du kommer få ut av denna tid är att du kommer lära dig laga bra mat och få vara med om resor och andra roliga saker du inte skulle fått varit med om annars. Du kommer alltså inte bli bartender som du drömde om ett tag.

 

Du är rolig också. Det har du alltid tyckt om dig själv. Du är den roligaste person du känner och jag önskar du kunde visa det mer till dina vänner. Fortsätt spela pajas. Fortsätt ha självdistans. Det är en av de bästa sakerna med dig!

Dina jobbiga småsyskon kommer växa i takt med dig själv. Ni kommer bli äldre allihopa tillsammans och dom kommer i takt med detta sluta vara "efterblivna småglin", som du någon gång eventuellt kan ha råkat kalla dom. Ni kommer ha kul tillsammans och tro det eller ej, men ni kommer inte bråka någonting alls! Ni kommer komma överens om det mesta. Och du kommer inse att dina syskon trots allt är rätt bra att ha.

 

Och slappna av, Sandra, för du är bra precis som du är! Släpp kraven på dig själv! Allt kommer lösa sig. Du kommer få en finfin framtid. Du kommer träffa en kille som kommer bahandla dig precis så som du förtjänar att bli behandlad och du kommer må bra! Du kommer vara lycklig!

 

Livet blir bättre, Sandra. Jag lovar!

Va? Har jag en blogg? Hade nästan glömt den helt! Och undrar: Bloggade jag varje dag förr? Ibland och oftast till och med flera gånger varje dag? Hur fan hann jag det? Och vad skrev jag om?

 

Haha, helt sjukt nu när jag tänker på det. Och när jag scrollar igenom arkivet är det ju jättekul att läsa om allt gammalt som hänt. Och läsa om allt tokigt man gjort.

 

Ska försöka skriva ett gammalt hederligt blogginläggn hade jag tänkt. Älskar ju att skriva, men har inte skrivit på fleeeera månader.

 

Fyllde tjugosex år för ett par dagar sedan. Kan inte förstå det. Är jag REDAN tjugosex år? What the fuck? När fyllde jag tjugofem? Missade jag åren mellan femton och tjugotvå? Var var jag då? Vad hände?

 

Känns som det var igår jag var fjorton stentuffa år och hängde i Fjugesta med Marika varje helg. Längtar inte tillbaka men kan ångra att man inte tog tillvara mer på tiden som var.

 

På tal om det. Ska skriva ett brev till mitt fjortonåriga jag. Blev aspepp på det. Här kommer lite bilder från min födelsedag så länge.