ツ S a n d r a

Året var 2002. Jag var femton år.
trodde jag var tjugo.
pappa trodde jag var tio.

Jag tyckte jag var så jävla cool. Tror det syns lite på bilden. Jag försökte i alla fall få det att se ut som att jag var cool.

Mössa inomhus. Ascoolt.

Jag sminkade mig i cirka tjugo minuter innan bilden togs. Jag vet inte, men syns det?

Jag sitter i min dåvarande "plastbrors" "rum", framför hans dator och han tar kort på mig med sin cam.

"Håll handen lite mer uppåt", "Kolla inte in i camen, kolla åt vänster" , "sträck på ryggen lite"

Det var väl okej, tänkte jag då.

Sen kastade hans mamma ut mig från huset och min pappa tittade på och lät det ske.

Det saknades pengar i våra sparbössor. I min, Christians och i Johans. Ganska mycket pengar med. Vet dock inte hur mycket.. men säkert ett par tusen.
Jag var ju det svarta fåret i familjen så det var ju såklart jag som stulit, tyckte pappas dåvarande "flickvän". Pappa höll med.

Jag bröt ihop.
Ville dö, på riktigt.

Jag var så ledsen att min egna pappa trodde att jag stulit pengar. Jag tyckte han i alla fall kunde lyssna på mig.

Jag flyttade till mamma.

Pappa och hon går isär.

Senare får jag höra att min dåvarande "plastbror" åkt in i fängelse för våldtäkt. Inte ett dugg förvånad blev jag. Kom att tänka på alla de gånger han ville ta kort på mig. Nu i efterhand blir jag så jävla äcklad att jag mår illa. Även idag. Jag var så jävla blind då. När han tog kort på mig i smyg efter duschen. När han ville sova i samma rum som mig, trots att han hade ett eget ställe att sova på.
Det är så jävla mycket mer. Men det skriver jag inte ut här. Behåller det i min hjärna istället. Där har allt bott sen allt hände och där får det stanna en stund till.

Det gör fortfarande ont i mig att pappa trodde jag stulit pengarna. Idag är vi vänner igen men han har aldrig bett om ursäkt för att han beskyllde mig. Vi har aldrig ens pratat om det. Inte ens nämnt det. Men jag vet. Och jag vet att han vet. Det var "plastbror".
Och jag hatar honom av hela mitt hjärta. "Plastbror" alltså, inte pappa.

(alltså "plastbror" är pappas ex barn. Inte min bror på något sätt, vilket jag är jävligt glad över.)