Gammelfarmor, vila i frid.

Pappa ringde mig förut och berättade att min gammelfarmor somnat in. Väldigt tråkigt att höra, självklart, men samtidigt så vet jag att det är livets gång. Alla ska vi somna in någon gång och då är jag ändå tacksam att gammelfarmor fick ett långt och fint liv.

Genast minns jag alla de gånger vi varit hemma hos gammelfarmor och gammelfarfar och ätit mat och fikat. Minns köket i Örebro - där vi satt och pratade och lyssnade på gammelfarmor som alltid hade så mycket att berätta. Mycket skvaller om grannarna. Tyckte om att höra henne berätta.
Jag minns gungstolen som jag alltid busade i, deras dubbelsäng som jag och min pappas kusiner hoppade i.

Typ världens gulligaste par, någonsin. Någonting att sträva efter tycker jag. De bodde ihop hela tiden förutom nu på slutet.. Gammelfarfar hjälpte gammelfarmor när hon inte orkade. De var verkligen varandras själsfränder.

Jag vet faktiskt inte hur gammal gammelfarmor blev. Något på nittio i alla fall, tror jag. Gammalfarfar är nittiofem, tror jag pappa sa. Tänker mycket på gammelfarfar nu..

Sov gott Gammelfarmor.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0