stygnen
Nu på kvällen upptäckte jag att det hade blött / blödigt (eller vad man nu säger...) igenom det nya plåstret jag satte på idag på jobbet - så tog av det för att se hur det såg ut.
Då ser jag att det börjat glipa i båda ändarna av såret, ca 1-2 mm bara men jag blev ändå orolig. Ringde till sjukhuset och frågade om råd, de sa att de inte kunde sy om såret - vilket jag redan visste - men att de kunde sätta en sån tejp över så det sätts ihop. Det var inte farligt om jag inte åkte in, det som kunde hända var att det kunde bli ett fult (fulare) ärr.
Ovan kan ni se en liten filmsnutt på stygnen. Man ser inte så bra kanske, man ser inte att det gått upp till exempel. Nu gör det jätteont i såret. Det svider, ilar och sticker. Kanske för det läker? Men jag blir nojjig för jag gick emot doktorns ordination och jobbade idag ändå. OCH diskade i flera timmar.
Jag inbillar mig på en gång att jag kommer få en blodförgiftning och att de till slut kommer bli tvingade att amputera armen. (Okej, det sista var överdrivet!) Men efter ett gäng tårar och samtal med mamma, Oscar och akuten så känner jag mig lite lugnare.
Imorn ska jag i alla fall ringa mitt arbete och säga att jag inte kan jobba. För det kan jag inte. Får dåligt samvete men det borde jag inte ha, jag vet. Ska ringa min vårdcentral också och fråga om en distriktssköterska kan ta sig en titt på det och kanske stilla min oro ännu mer.
Men det gör verkligen svinont just nu. Nu ska jag försöka sova.
Då ser jag att det börjat glipa i båda ändarna av såret, ca 1-2 mm bara men jag blev ändå orolig. Ringde till sjukhuset och frågade om råd, de sa att de inte kunde sy om såret - vilket jag redan visste - men att de kunde sätta en sån tejp över så det sätts ihop. Det var inte farligt om jag inte åkte in, det som kunde hända var att det kunde bli ett fult (fulare) ärr.
Ovan kan ni se en liten filmsnutt på stygnen. Man ser inte så bra kanske, man ser inte att det gått upp till exempel. Nu gör det jätteont i såret. Det svider, ilar och sticker. Kanske för det läker? Men jag blir nojjig för jag gick emot doktorns ordination och jobbade idag ändå. OCH diskade i flera timmar.
Jag inbillar mig på en gång att jag kommer få en blodförgiftning och att de till slut kommer bli tvingade att amputera armen. (Okej, det sista var överdrivet!) Men efter ett gäng tårar och samtal med mamma, Oscar och akuten så känner jag mig lite lugnare.
Imorn ska jag i alla fall ringa mitt arbete och säga att jag inte kan jobba. För det kan jag inte. Får dåligt samvete men det borde jag inte ha, jag vet. Ska ringa min vårdcentral också och fråga om en distriktssköterska kan ta sig en titt på det och kanske stilla min oro ännu mer.
Men det gör verkligen svinont just nu. Nu ska jag försöka sova.
Kommentarer
Trackback
