mötet med fyllegubben del 2 av 2.
Läs del 1 här.
Dagen gick. Plötsligt hörde jag den rösten jag hörde på förmiddagen. Väldigt välbekant. En glad röst som sluddade. En lite rossligt hes röst.
Han skulle handla igen.
Nu ska jag ha ett sånt där busskort, hundra spänn!
Jag gör ordning hans kort och ber om hundra kronor.
Jaja, svarar han. Han berättar för mig att han är rik. Igen. Han säger han är från Danmark och är alltså dansk. Det visste du inte, sa han.
Nej, det visste jag inte, svarade jag.
Han kollar på busskortet och frågar mig om det är klart nu.
Jag säger att det är klart nu, men det kostar hundra kronor.
Mannen blir riktigt upprörd och säger åt mig att aldrig säga så till en dansk. Jag undrar vad det är jag sagt som jag inte ska säga.
Ja, säg inte "du är färdig" till en dansk. Här i Sverige kan du säga så. Men säg aldrig "du är färdig" till en dansk.
Okej, sa jag. Jag ska inte säga så till en dansk. Men jag sa faktiskt inte att DU var färdig, jag sa att KORTET var färdigt.
Han lyssnar inte på mig alls, börjar förklara för mig vad det betyder och återigen att jag aldrig ska säga så till en dansk. Kön växer och växer. Tror det blev personligt körekord för min del. Inget att skryta om kanske. Efter ett långt tag ger han mig hundra kronor och jag tar hand om nästa kund.
Grejen är att mannen står kvar där och pratar med mig. Pratar med de andra kunderna. Visar med ett luftslag hur man kan bli slagen om man säger till en dansk att han är färdig. Han pratar högt med! Jag hör knappt de andra kunderna.
Han talar om för mig att pengar inte alls är ett problem för honom och gräver fram en telefon ur kallingarna (?!). Kolla här! sa han åt mig. Gissa vad den här kostar!?! Åtta tusen spänn. Åtta tusen! Du förstår att pengar inte är något problem för mig.
Haha.. vad ska man göra? Han får stå där och tjöta om han vill det. Efter ett tag tröttnar han och går till nästa kassa ändå. :P Blir han nästa mans pratbox. Chefen berättade att han och jag nog kommer lära känna varandra. Tydligen är han där rätt ofta. Looking forward to it. ;P
Dagen gick. Plötsligt hörde jag den rösten jag hörde på förmiddagen. Väldigt välbekant. En glad röst som sluddade. En lite rossligt hes röst.
Han skulle handla igen.
Nu ska jag ha ett sånt där busskort, hundra spänn!
Jag gör ordning hans kort och ber om hundra kronor.
Jaja, svarar han. Han berättar för mig att han är rik. Igen. Han säger han är från Danmark och är alltså dansk. Det visste du inte, sa han.
Nej, det visste jag inte, svarade jag.
Han kollar på busskortet och frågar mig om det är klart nu.
Jag säger att det är klart nu, men det kostar hundra kronor.
Mannen blir riktigt upprörd och säger åt mig att aldrig säga så till en dansk. Jag undrar vad det är jag sagt som jag inte ska säga.
Ja, säg inte "du är färdig" till en dansk. Här i Sverige kan du säga så. Men säg aldrig "du är färdig" till en dansk.
Okej, sa jag. Jag ska inte säga så till en dansk. Men jag sa faktiskt inte att DU var färdig, jag sa att KORTET var färdigt.
Han lyssnar inte på mig alls, börjar förklara för mig vad det betyder och återigen att jag aldrig ska säga så till en dansk. Kön växer och växer. Tror det blev personligt körekord för min del. Inget att skryta om kanske. Efter ett långt tag ger han mig hundra kronor och jag tar hand om nästa kund.
Grejen är att mannen står kvar där och pratar med mig. Pratar med de andra kunderna. Visar med ett luftslag hur man kan bli slagen om man säger till en dansk att han är färdig. Han pratar högt med! Jag hör knappt de andra kunderna.
Han talar om för mig att pengar inte alls är ett problem för honom och gräver fram en telefon ur kallingarna (?!). Kolla här! sa han åt mig. Gissa vad den här kostar!?! Åtta tusen spänn. Åtta tusen! Du förstår att pengar inte är något problem för mig.
Haha.. vad ska man göra? Han får stå där och tjöta om han vill det. Efter ett tag tröttnar han och går till nästa kassa ändå. :P Blir han nästa mans pratbox. Chefen berättade att han och jag nog kommer lära känna varandra. Tydligen är han där rätt ofta. Looking forward to it. ;P
Kommentarer
Postat av: Sara
Haha, vi gillar ju alla stamkunder;)
Tack nu kan jag somna med ett smile!
Trackback
